Skärgårdstankar februari 2024

Februari brukar vara min verkliga hatmånad, alltså den månad som jag tycker sämst om. Den vinner till och med över november, som också är en sådan där trist mellanmånad med obestämbart väder, för mycket av snö, kyla, regn eller med en brist på allting, en månad som jag gärna skulle vilja vara utan.

Det behövs inte så mycket för jag ska bli på gott humör igen, en smula sol, en mås som sitter på en skorsten och försöker se ut som den äger hela världen, ett uppehåll i regnet till och med. Men glädjen varar ju ganska kort, strax börjar det regna igen eller något annat sker i världen som gör att man sätter sitt lilla hopp om bättring i halsen och sjunker ner i februaritristessen igen.

Detta års februari fick sig en ordentlig stöt i negativ riktning när jag hörde vad stadens styrande planerar att göra med en del av vår ö-värld. Asperös skola föreslås läggas ned!

Skolan på Asperö riskerar att bli öde

Den levande skärgårdens framtid är ytterst sårbar. På ett sätt som de som inte bor härute inte heller verkar begripa. På fastlandet kan både stora och små ändringar göras och negativa följder kan motverkas på en mängd sätt och i olika sammanhang. Hos oss är vardagen mycket skörare och en till synes liten åtgärd, som lätt skulle kompenseras på fastlandet, kan vara katastrofal. Och leda till ytterligare negativa resultat! Som när man ruckar på grundstenar!

Nära tillgång till en skola, särskilt då de första klasserna, är ytterst viktig för familjer med barn som flyttar ut i skärgården, liksom för de som redan bor där, men vill stanna även när familjen växer. Tillgång till skola är en förutsättning för ett livskraftigt bostadsområde, särskilt när det området ligger i havsmiljö. På fastlandet kan man tänka sig att skjutsa sina barn ett antal kilometer bort om det är priset man betalar för läget man valt för boende. På en ö måste man ta sig över vatten för att ledsaga sina barn, antingen till en grannö eller till fastlandet om skolan läggs ned.

År 2012 – ett gäng glada skärgårdsbarn

Vi börjar väl alla inse vart detta leder: för Asperöföräldrarna finns alternativet att ta dem till Brännö, vilket då normalt inte är åt det hållet de arbetspendlar, eller ta med dem till fastlandet och där försöka hitta en skola som har plats och är på rimligt avstånd från Saltholmens Brygga. Nu är man nog nära att flytta trots allt, för att skapa en rimlig skolgång för barnen. Och om man går i tankar att flytta ut i skärgården, som erbjuder en fantastiskt fin miljö för barn och ungdom, då avstår man nog lätt Asperö-alternativet. Och tji fick de som just flyttat ut!

Men jag misstänker att stadens styrande inte tar beslutet om att lägga ner skolan på Asperö för att det är en bra lösning för barn och föräldrar, nog inte ens för att man månar om lärarna. Nej, de gör det för att spara pengar, om de nu verkligen går vidare med det alternativet. Men nog kan man undra om det blir det så mycket sparande om man istället förlorar de boende i skärgården till att bli boende i kranskommunerna i söder och öster? Är en ö, som inte välkomnar arbetande familjer utan istället öppnar för fler sommarboenden, billigare för stadens ekonomi på längre sikt? Och är det inte så, bästa politiker, att när Asperö väl har lagt ner sin skola, står då inte Brännö i tur, eftersom de har marginellt fler elever? Och om Vrångö, Kössö, Asperö och Brännö inte har några skolor alls, utan det bara finns skolor på Styrsö och Donsö, har vi då en livskraftig skärgård, en sådan som ni så vackert uttrycker att ni vill ha i staden översiktsplan? Nej, det har vi inte!

Jag tror inte att ni, stadens politiker, verkligen vill motverka skärgårdens utveckling! Och jag hoppas ni inser vad som kommer att hända om man börjar lägga ner skolor! Vi önskar att ni kom hit, allihop, och på ett möte öppet för alla de boende i Skärgården, berättar hur ni planerar arbeta för att skapa en hållbar skärgård tillsammans med oss som bor här! En sådan som stadens översiktsplan föreslår!

Gustaf

Skärgårdstankar, januari 2024

”SSIS-bloggen” har nu funnits sedan i somras men jag är lite trött på titeln. Jag vill hellre den ska heta Skärgårdstankar. För att det är vad det är. Tankar om vår skärgård som, just i mitt fall, föds inom arbetet inom Södra Skärgården i Samverkan, SSIS. Vi, som är engagerade i SSIS, är ju en liten del av Skärgården och vi har som oftast tankar om vad som borde göras för att livet ska bli ännu bättre här på öarna. Det var därför vi startade SSIS för många år sedan och det finns fortfarande så mycket som pockar på förändring och förbättring. Vi i SSIS är ju också väldigt få i förhållande till alla andra i Skärgården, och särskilt i förhållande till allt som borde göras, bättras, tjötas om eller bara diskuteras. SSIS är ju en förening för föreningar i skärgården, men idén som det fungerar just nu är att vi ska ta tag i de frågor som tycks viktigast och där på olika sätt försöka dels sprida kunskap, dels stöta på de som har ansvaret för att sakernas tillstånd inte är bättre så att de ändrar sig.

Vi söker alltså samarbete och diskussion, med er alla i Skärgården och med de som sitter på andra sidan vattnet och bestämmer. Vi tror på samarbete, men vet att det behövs mer. Som tjat och namninsamlingar, mm. Men vad som är allra viktigast är samarbete mellan öarna, mellan oss alla som bor och/eller arbetar här. Och det är inte alltid lätt att hitta rätta kanaler för samarbete, inte bara för vi har alltid vatten emellan våra öar och inte så bra kommunikationer mellan dem, utan vi har också lite olika kulturer och problem.

Möten är viktiga för att det skall hända något

Detta går jag och funderar över så här i början av det nya året. Världen är ju full av konflikter, stora och förfärliga, men också mindre men likafullt viktiga. Förra året tog nästan priset i eländighet tycker jag, som faktiskt varit med ganska så många år. Vad världen och dess aktörer hittar på för att göra framtiden sämre kan och ska vi reagera mot – vi kan inte lämna fältet öppet för pågående förstörelse av de värden vi vördar. Vi är alltid små i förhållande till de krafter som vi vill reagera mot, helt sant, men en sak har jag lärt mig i livet: vi ska inte sluta bry oss för att vi tror att det inte lönar sig, men det viktiga är att tillsammans ta ansvar för det som är på den nivå där vi kan göra skillnad.

Samarbete med Ö-dialogen
Detta ligger bakom SSIS styrelses nya beslut om att få till stånd ett möte mellan Skärgårdens representanter i Ö-dialogen. För att då diskutera vad vi som representanter kan göra för att skapa möjligheter för Ö-dialogen och det samarbete mellan öarna och staden som kunde vara ett viktigt verktyg för att vända de negativa trender som vi ser ske runt omkring oss.

Ö-dialogen, som mest känns som en monolog från stadens sida, består av tre representanter per ö samt ett antal representanter för staden, både anställda och några få politiker. Fem möten per år, två timmar per gång, och utan status i stadens hierarki, är på tok för lite utbyte av information. Och leder heller sällan till något positivt.

Göteborgs stads styrsystem

Vi ser ju också i våra möten med de politiska partierna, som vi haft sedan i somras, att kunskapen om Skärgården är ytterst begränsad bland de som bestämmer över oss. Genom SSIS och Ö-dialogen skulle vi vilja hjälpa tjänstepersoner och beslutsfattare att få ta del av all den kunskap om öboende som finns bland öborna själva och som är nödvändig att ligga till grund för bra och kloka beslut för en livskraftig skärgård. Så nu tänkte vi kalla till ett möte mellan Ö-dialogens medlemmar i Skärgården och diskutera vad vi kan göra åt denna okunskap och men också vad vi kan göra själva för att tackla de problem som vi har. Gör man inte tillräckligt för oss i staden så kan vi ju försöka göra en del av jobbet åt dem!

Vi hoppas detta ska kunna leda till något gott. Bättre är det i alla fall att skapa ett samarbete mellan öarna som gör oss starkare och vår del av samhället mer robust, än att sitta på var sin ö och tycka att vi är bortglömda. Så ni får gärna ta till orda, alla, så kan kanske något hända!

Så går jag och funderar och tänker på hur viktigt det är att ta tag i sin framtid själv. För annars kommer andra och tar den ifrån oss. Som sker i stora delar av världen just nu.

Skicka gärna ett mejl med dina egna tankar till någon av kontaktpersonerna på kontaktsidan.

Gustaf

Vinterbloggen 2023

Så var vi där, när den vackra hösten blåste bort och efterträddes av vinter. Inte mängder med snö. Fast tillräckligt för att ställa till det på våra vägar, men också för att lägga en vacker tystnad över våra öar. Nog är det fint. Tycker jag, men det finns många andra som tycker snön bara är till besvär. Men vi borde nog se snön som ”det normala” och även om det är tillfälligt så känns det lite bättre. För ingenting verkar normalt annars just nu.

Den kommunala politiken
Stadens finanser är skrala, tydligen mer än normalt. Då söker man lösningar som i första hand ska minska kostnaderna. Vi vet alla att det inte är det optimala, det brukar leda till att man lastar över kostnaderna på andra i sin omgivning. Den förflutna tiden sedan jag hörde av mig i oktober har en del sådant att bjuda på från stadens sida. I min förra blogg nämnde jag våra politikers beslut att lägga planerna på en strategisk översiktsplan för Skärgården i papperskorgen. Denna gång vill jag berätta om stadens försök att bli av med kostnaderna för frakttrafiken.

För länge sedan gav staten bidrag till fraktkostnaderna som var ungefär 70% av kostnaderna, resten betalade de boende i Skärgården. Kommunen fixade upphandling och administration. Allt var frid och fröjd. Tills staten upptäckte att det var fel – sådana bidrag fick inte betalas ut till frakttrafik inom en kommun, vilket det ju var i vårt fall. Staten började således att trappa ner bidraget under en ganska lång period, vilket var snällt. Under den perioden skulle alltså kommunen, staden, ta på sig allt mer av fraktkostnaderna och nu är det så det är. Redan för ett par år sedan började dåvarande Trafikkontoret att diskutera med Södra Skärgården i Samverkan om det var möjligt att hitta en organisationsform där de statliga bidragen kunde fortsätta att ta huvuddelen av kostnaden. Vi var något skeptiska men diskuterade det gärna med dem, men när vi skulle tvingas till att begära juridisk hjälp för att ta fram ett förslag och ville att staden skulle bidra med detta, då dog diskussionen ut. För sådant stöd till enskilda organisationer kunde nämligen inte låta sig göras.

Göta lastar i Fiskebäck

Nu tog staden istället fram en ny prislista som skulle hjälpa staden. Men inte oss i Skärgården. Det skulle bli en rejäl höjning av fraktpriserna. Nu var deras förslag så dåligt tänkt och presenterat att det slängdes i papperskvarnen trots allt. Och det var då som det kom en förnyad förfrågan från de styrande i staden om vi kunde tänka oss ett möte för att diskutera möjligheterna att finna en form för frakttrafiken där staden inte var med. Eftersom SSIS inte är emot att diskutera med stadens politiker och tjänstemän, tvärtom, blev vi glada för förslaget att mötas och hade så tre politiker och tre tjänstemän på besök i skolsalen på Kössö.

Själv var jag med på länk, vilket inte är det allra bästa för den typen av möten, särskilt inte när det internet som jag använde gav upp efter ¾-delar av mötet. Det stod ganska klart redan efter en stund in i mötet att den lösning som de hoppades på var att få vägföreningarna i Skärgården att gå ihop på något vis och skapa en ekonomisk förening som skulle ta ansvar för frakttrafiken och sålunda också uppbära det statliga stödet. Tjusig idé, där har vi ju föreningar som åtnjuter stöd från befolkningen (eftersom alla som har fastigheter i skärgården måste vara medlemmar) och som förut har använts för att kamma hem vissa bidrag från staten till kommunens vägnät, t ex bidrag till byggandet av bron mellan Donsö och Styrsö.

Men vi påpekade att detta har diskuterats förut och befunnits nästan helt omöjligt. Vägföreningarna är ju skapade med ett ytterst väl definierat innehåll; att ta hand om vägarna Att lägga till uppgifter till detta måste gå genom ytterst svåra lantmäteriförrättningar som ingen vill eller kan ta tag i.

Dessutom har ju staden ett ansvar för att frakttrafiken fungerar i hela stadens område, alltså även i Skärgården. Att helt frånhända sig detta ansvar och inte ens stå som garant ifall frakttrafiken plötsligt skulle stå på näsan, vore ju helt befängt. Ingen annan ekonomisk förening, om man lyckas skapa en sådan för att få bidrag och ta ansvar för driften, skulle väl kunna ta risken att stå utan kommunala garantier om något skulle hända. Alltså, vi anser inte att det inte kan fungera utan stadens medverkan på olika sätt. Så nu sitter de sex deltagarna från staden och funderar på hur de ska klara detta. Tror jag i alla fall. De kanske har gett upp. Men bollen ligger på deras sida planen. SSIS och vägföreningarna och alla i Skärgården väntar med spänt intresse på utvecklingen.

Nu börjar det lukta lussebullar överallt så inget händer säkert förrän nästa år! Vi ska fortsätta hålla er informerade!

God Jul och ett Gott Slut på detta katastrofår. Vi hoppas på bättring!

Gustaf

Höstbloggen 2023

Idag blåser det. Rejält! Trots att det är lördag så är det inte många ute och promenerar, cyklar eller kör på vägarna. Även om det alltid blåser som tusan på hösten så får man en känsla av hur det kan bli när vädret slutar vara normalt för det mesta. När klimatförändringen gått så långt att det mesta som har varit “normalt” istället tillhör de lyckliga dagar då det inte regnar för mycket eller är för varmt, eller för kallt, eller att man blåser bort på vägarna. Skärgården ligger ju lite i fronten på förändringarna, den framtida ökande havsnivån eller allmän torka där våra naturliga vattenreservoarer är ytterst små, kan tas som exempel.

De flesta av oss som bor i Skärgården lär inte uppleva dessa stora förändringar. Vi, de flesta, är lite till åren och tillför ju själva en riskfylld utveckling, nämligen den sneda åldersfördelningen som präglar hela Göteborgs skärgård. Och som är bakgrunden till vårt stora motstånd mot väntade försämringar i vår kollektivtrafik, som ju kommer att sända signaler till de unga barnfamiljer som inte vill bo inne i staden att till Skärgården ska man inte flytta – det är för besvärligt att pendla och dyrt att leva. Och inte kan man parkera sin bil heller!

Barnfamiljer välkomna

Tack och lov ser vi ju att det trots detta kommit en del nya barnfamiljer på sistone och de är så välkomna. Men vi ser samtidigt att de flesta av de nya bostäderna som byggts, t ex på Styrsö, köps upp av sommarboende. Och det tillför ju inte fler åretrunt-pendlare som kan tvinga fram en bättre kollektivtrafik och en balanserad befolkningsutveckling. Och vi ser inte heller något särskilt intresse från stadens sida att vara med och ändra på någonting.

Vad håller ni på med?

Vi SSIS fortsätter våra något framtvingade möten med politiska partierna. Inte så att vi har mötts av någon fientlig ställning till vad vi för fram, de flesta av våra folkvalda vill väl, enligt egen utsago i alla fall. Men intresset har hittills i deras politiska liv inte varit särskilt aktivt vad gäller att stötta de förslag som finns, eller har funnits. Det finns också en tendens att göra partipolitik av frågorna, inte en genuin vilja att finna gemensamma sätt att påverka utvecklingen positivt. I omröstningen om den förslagna strategiska planen för Skärgården skulle komma igång nu, efter att ha presenterats i en förstudie i början på året, var talande. Vips grupperade man sig i röd/grön (nej-grupp) och blå grupp (ja-grupp). Och med hjälp av ett parti som bara ville rösta på sitt eget förslag, att Skärgården ska få en strategi så ska alla ytterområden ha en sådan, så föll alltså förslaget, inget strategiskt tänkande skall få göras! Och vi alla som tittar på undrar hur det kunde vara en kontroversiell partipolitisk fråga om man skulle arbeta fram en strategi för att styra framtiden för Skärgården. Vi har specifika problem här. Kan man inte diskutera dem inom staden på ett samlat och sansat sätt? Nej, säger alltså allt för många av våra folkvalda. Säger de nej bara för att de andra säger ja?

Vi ger inte upp!

Så vi fortsätter med våra besök hos politikerna. Någon gång ska de förstå och låta oss alla komma samman för att försöka lösa våra problem: kollektivtrafiken, frakttrafiken, skolorna, vården, mm. Och våra snåriga detaljplaner från 1950-talet som nu nytolkats och leder till att vi inte får bygga om våra hus! Och vårt behov av stöd till investeringar för att utveckla besöksnäringen som ju har så stor potential här! Vill inte politikerna diskutera dessa saker, ja, då får vi väl försöka hitta egna lösningar och tvinga igenom dem. Vi ska inte ge upp vår strid för en mer hållbar utveckling i Skärgården. Trots att vi har både klimatförändringar, lågkonjunktur, en värld i krig, mm, mot oss, förutom stadens ledning!

Vän av ordning säger nog: Ö-dialogen, den kan vara till hjälp! En väldigt tandlös organisation som träffas fem gånger om året och inte har något som helst ”säg” i staden. Vi hade fått igenom ett förslag att Ö-dialogen skulle vara en aktiv part i strategiarbetet, för då hade vi fått fart både på stadens tjänstemän och oss själva. Det förslaget var inte ens en del av beslutsunderlaget för våra politiker vid aktuellt tillfälle. Den möjligheten till lokalt engagemang var kanske inte riktigt välkommet. Så då får vi väl göra det själva!


Vi hörs framöver!

Gustaf

Tankar om skärgårdstrafik

När nu VGR och Västtrafik gör ett omtag i framtida trafikering av Södra skärgården finns det anledning att fundera på jämställdheten med andra liknande områden. Södra skärgården har ju kommunens längsta restider och därtill de i särklass sämsta resmöjligheterna och den sämsta turtätheten jämfört med alla andra bostadsområden i kommunen.

Andra förorter har betydligt högre turtäthet än vi i Södra skärgården

Jämförelser med andra öar i landet utan fast landförbindelse
Öckerö/Hönö ligger ju nära till. Norra skärgården har drygt dubbelt så många invånare som Södra Skärgården vilket innebär ett större resbehov för deras del. Men inte till den milda grad som nu råder. Dagtid avgår en färja var 10:e minut mellan Lilla Varholmen och Öckerö/Hönö. Södra Skärgården har entimmestrafik i snitt såväl under hög- (6-9 och 15-18) som lågtrafiktid (9-15 och 18-24). Trafiken till Öckerö/Hönö är dessutom helt avgiftsbefriad både vad gäller person- och godstransporter.

Detsamma gäller statens trafikering mellan Gotland och Fårö. Fårö har ca 500 invånare, en dryg tiondel av Södra skärgårdens, alltså rimligen ett betydligt lägre resebehov. Trots det är de, även vintertid, välsignade med halvtimmestrafik under hela dagarna inkl kvällar och t o m 15-minutersintervall under sommaren dagtid.

Ett annat lämpligt jämförelseområde inom kommunen är Säve, eller Gråbo, som är perifert belägna småhusdominerade områden, Gemensamt för dem alla sådana är att de har minst dubbelt så högt bilinnehav som Södra skärgården. Trots att de har mycket bättre tillgång till kollektivtrafik med mycket, mycket tätare turer (oftast 10-minuterstrafik) än Södra skärgården.

Kommunens skyldighet
Stadsjuristerna har pekat på att bygglovbeviljade bostads- och verksamhetsfastigheter ska kunna ”användas för sitt avsedda ändamål”. I och med att Staden beviljar sådana bygglov så undertecknar man samtidigt ett bindande avtal, ett slags kontrakt, som medför både rättigheter och skyldigheter både för Staden och exploatören samt de boende och verksamhetsansvariga. Stadens ansvar innebär att den ska tillse att det finns en väl fungerande teknisk infrastruktur så som el och VA, men även en transportinfrastruktur som står i rimlig proportion till vad som gäller kommunen i övrigt. Att det brister i detta hänseende bevisas av det faktum med åldrande befolkning på öarna som vi lider av och som vi ofta påtalat. Unga familjer undviker parkeringsproblem och besvärliga resor.

Mellan 2015 och 2022 ökade antalet fritidshus i Södra skärgården (d v s sådana som helt saknar folkbokförda personer på sin adress) med 71 st, d v s 10 per år. Sannolikt i huvudsak äldre som dör och där deras hus övergår till fritidsbostäder för arvingar eller nya köpare för sommarvistelse.

Låt nu våra styrande i alla partier motverka att Södra skärgården avfolkas och se till att vi får jämlika offentliga transporter!

2023-10-06
Södra Skärgården i Samverkan

Framtida samarbete med Park & Naturförvaltningen, PoNF

En samlad grupp från Södra Skärgården i Samverkan, SSIS, och Styrsö i Samverkan hade den 25 januari i år ett möte med representanter från Park & Naturförvaltningen i februari: Det var det andra mötet med dem, det första var i höstas, och eftersom vi nu fått P&N’s anteckningar från mötet så vill vi gärna delge alla det som där förhandlades.

Vår grupp bestod av Britta Allgurén (Styrsö), Marie Sjövall (Donsö), Solveig Gustavsson (Kössö), Thomas Larsson (Asperö) och jag själv (Styrsö). Tyvärr kunde ingen från Vrångö och Brännö närvara. Från PoNF medverkade Daniel Cardell, Tomas Herdesköld, Carina Krantz Rönnqvist och Rakel Berglund (som är projektledare för detta samverkansuppdrag).

Mötet var en uppföljning av höstmötet där vi kom överens om att samarbeta för att effektivisera PoNF’s arbete i södra skärgården. Budgeten för år 2021 skulle också vara rymligare och ge möjlighet till en del insatser.

Det första vi kunde konstatera var att det varit rejält färre besökare till skärgården under 2020 (50 000 färre per månad jämfört med 2019, man kan förstå att besöksnäringarna har tagit stryk) och att det stora drag varit vi själva som promenerat på våra vägar. Dock tror vi väl alla på en ändring tillbaka till det normala så småningom

Eftersom det finns andra samarbetskonstellationer mellan kommunen och skärgården så var det viktigt att diskutera vilket som är det egentliga området för PoNF’s uppdrag som i detta fall är samarbete med skärgården. Naturligtvis ingår där sådant som PoNF normalt har ansvar för och där ställer vi skärgården nu krav på resultat. En av de viktiga frågorna är t ex publika toaletter i skärgården, då framför allt för våra besökare. Där ansågs vår grupp vara viktig för att diskutera lösningar, då inte bara för tillfälliga toaletter utan också för nya fasta bekvämlighetsinrättningar, liksom också behovet av att finna lösningar för samverkan med aktörer med permanenta toaletter (t ex Vrångö Hamn, Kallbadhuset på Styrsö).

En viktig del i PoNF’s arbete är skyltning, både översiktliga skyltar som behöver ses över och andra skyltar där det inte redan finns goda lösningar (exempelvis på Styrsö). De var också inne på att prova digital skyltning, som är ett projekt även inne i Göteborgs stad. PoNF’s nya uppdrag har just startat så det kommer att ta lite tid innan det fullt ut fungerar.

Nästa möte är om ca 2 månader och då kommer handlingsplaner, tidsplaner, mm att diskuteras. Förslag för dessa kommer att tillställas SSIS innan mötet vilket kan möjliggöra en lokal diskussion i tid innan beslut tas. Det finns alltså en möjlighet att nu få våra frågor i skärgården, inom PoNF’s ansvarsområde, att bli debatterade och beslutade i linje med våra synpunkter. Se till att era synpunkter kommer fram till de inblandade skärgårdsdeltagarna!

Gustaf Asplund, SSIS ordförande

Rösta på Göteborgsförslaget “Laglig skola på Styrsö!”

Föräldragruppen som kämpar för att se till att Styrsöskolan kan få en budget som gör det möjligt att driva en skola som följer skollagen, något som kommunen genom Grundskoleförvaltningens stelbenta rutiner inte ställer i utsikt genom en alltför snål budget, har lämnat in ett förslag till “Göteborgsförslaget”.

Gå in här och lägg din röst!

Får förslaget mer än 200 röster så skickas förslaget vidare till den nämnd som har hand om ärendet, i detta fall Grundskolenämnden.

Ju fler röster förslaget får, desto större styrka. Låt oss försöka nå 2 000 röster! Skicka runt detta till alla du känner, det är ju ingen kontroversiell fråga att Södra skärgården skall ha en god, laglig och väl fungerande skola!

Gör det nu! Skicka vidare sedan!

Förslagets text:

Laglig skola på Styrsö!
Barnen i Göteborgs södra skärgård hänvisas till kommande läsåret att gå i en skola som inte kan bedrivas enligt gällande skollag. Den föreslagna budgetneddragningen kommer obönhörligen att leda till kraftiga försämringar av verksamheten, då skolan tvingas säga upp nära 20% av personalen (7 tjänster).

Konsekvensen blir att de elever som har lagstadgad rätt till särskilt stöd på grund av medicinska eller andra skäl kommer, till följd av nedskärningarna, att bli av med större delen av stödet då det inte finns budgetutrymme för några specialpedagoger. Arbetsmiljön för de lärare som väljer att fortsätta kommer naturligt bli mycket pressad och riskerar leda till fler sjukskrivningar, sämre undervisning och en mer otrygg skolmiljö för eleverna.

En faktor som utmärker Styrsöskolan och som är avgörande för skolans ekonomi, är elevunderlaget. Här går enbart elever från skärgårdsöarna, och det är inte praktiskt möjligt att få skolbarn från andra områden att komma hit. Detta göra att årskullar skiljer sig kraftigt åt i storlek och att vissa klasser kan blir mindre än i skolorna i staden. Detta resulterar i en svårplanerad verksamhetsbudget. Men utgifterna består, eftersom en lärare kostar lika mycket oavsett om det är 17 eller 25 elever i klassen.

Lägg därtill att personalkostnaderna är högre i skärgården än i andra skolor. Dessa speciella förutsättningar täcks inte av de principer som gäller för Göteborgs stads fördelning av pengar till stadens skolor. Det gör inte heller det faktum att 20 procent av skolans nuvarande elever har lagstadgad rätt till särskilt stöd. Här är tilldelningen av resurser beräknad på ett genomsnitt av fem procent av eleverna – och inte på
det faktiska behovet. Skolan har visserligen fått ett litet ”skärgårdstillägg”, men det hjälper föga när skolan måste kapa verksamheten med tre miljoner.

I fallet Styrsöskolan bryter Göteborg kraftigt mot sina egna direktiv om en likvärdig skola för alla, men kanske ännu värre, staden kommer att bryta mot gällande skollag om de planerade neddragningar genomförs. Kritiska föreläggande från Skolinspektionens senaste tillsyn kommer inte att kunna tillgodoses. Stadens beslut om åtgärder för att komma tillrätta med problemen blir efter beskedet om neddragningarna omöjliga att genomföra. Det anser uppenbarligen också skolans rektor som valt att säga upp sig eftersom hon inte ser att det går att driva skolan utan att bryta mot både skollagen och arbetsmiljölagen.

Vårt förslag: Stoppa nedskärningarna på Styrsöskolan så att skolinspektionens krav kan åtgärdas och en laglig skola upprätthållas.

Likvärdig skola även på Styrsö!

De elever på Styrsöskolan som har lagstadgad rätt till särskilt stöd på grund av medicinska eller andra befogade skäl kommer, till följd av nedskärningarna, att bli av med större delen av stödet. Följden blir en ohållbar miljö i klassrummet. Alla elever drabbas och undervisningen blir undermålig. Pedagogernas arbete blir olagligt utan de lagstadgade stödresurserna. 

Lärarnas arbetsmiljö blir därmed ohållbar, vilket kommer leda till fler sjukskrivningar. Styrsöskolan, som alltid haft svårt att rekrytera personal eftersom det är långa restider till skärgården, saknar förutsättningar för att uppfylla skollagen. 

Neddragningarna har till en liten del kompenserats med ett så kallat “skärgårdstillägg”, som i själva verket är ett landsbygdstillägg. Det är beräknad enligt ett koncept för landsbygdstillägg i Uppsala kommun och är inte relaterat till de verkliga extra kostnaderna det innebär att bedriva skolverksamhet i Södra skärgården. Styrsöskolan kan inte likställas med en skola på fastlandet. 

Krav på åtgärder 

Kommunen måste ta kritiken från Skolinspektionen på allvar och se till att det finns förutsättningar att uppfylla skolinspektionens krav. 

En beräkning av ett realistiskt skärgårdsstöd, utöver det landsbygdstillägg som ingår i beräkningsmodellen, måste göras. Beräkningen måste ta hänsyn till alla faktorer som särskiljer en skärgårdsskola från en skola på fastlandet. Det gäller faktorer som rekryteringssvårigheter, resor för elever och personal, gods- och materialtransporter, grundskolan som hörnsten till en levande skärgård med mera. 

Vi föräldrar på Styrsöskolan kräver: 

  • att barnen på Styrsöskolan ges samma förutsättningar som barn på andra skolor i Göteborg. 
  • att alla elever på Styrsöskolan med rätt till särskilt stöd får det stöd de är berättigade till. 
  • att skolan kompenseras för att årskullarna varierar i storlek, med mindre klasser som följd, och att det är omöjligt att omplacera barn hit från andra delar av staden. 

Avslutning

Avsändare av skrivelse är arbetsgrupp, föräldrar med barn på Styrsöskolan styrsoskola@gmail.com 

Lista med fakta 

Namninsamling Stoppa nedskärningarna på Styrsöskolan 

SSIS skrivelse – Skolan är en hörnsten i byggandet av det robusta lokalsamhället.

Kommunens skolbudgetarbete hotar framtiden i Göteborgs södra skärgård, 7 maj Underlag för genomlysning 

Socialdemokraternas yttrande 

Demokraterna och SDs yrkanden i kommunstyrelsen 

Christian Steinbrügers skrivelse till Grundskoleförvaltningen, 26 maj 

Skolan är en hörnsten i byggandet av det robusta lokalsamhället – kommunens skolbudgetarbete hotar framtiden i Göteborgs södra skärgård

De senaste månaderna har allt fler börjat förstå behovet av att bygga upp ett robust lokalsamhälle som kan stå emot händelser som skakar samhällets fundament. Coronaviruset har effektivt visat att vårt samhälle är lätt att skaka om och att vi behöver tänka om.

Södra skärgården har under många år haft en utveckling som präglats av sviktande befolkningsunderlag med en åldrande befolkning och visat upp de flesta av de svårigheter som präglar glesbygdsområden. Skärgården är en viktig del av Göteborgs stad men samtidigt som andelen barn och yngre minskar i skärgården så marknadsförs den som ett av Göteborgs främsta utflyktsmål både inom och utanför Sverige. Turismen bidrog med stora inkomster till Göteborgs stad under 2019, varav turismen i södra skärgården lockade besök värda ett antal miljoner av dessa. Dock, den absoluta majoriteten av dessa pengar spenderas i staden med restaurangbesök och övernattningar, inte i skärgården.

Men skärgården har ett flertal andra viktiga roller, förutom som turistdestination. Kanske minst uppmärksammad men ytterst viktig, är att skärgården kan vara en möjlig utvecklingsdel av staden som ett attraktivt boendeområde för barnfamiljer. För att kunna vara verkligt attraktivt alternativ för yngre familjer, ett alternativ till en flytt från staden till grannkommunerna, så behövs det en välfungerande kommunal service. I en sådan utveckling mot ett robust, livskraftigt lokalsamhälle, spelar skolan en ytterst viktig och grundläggande roll. En bra skola är en av de viktigaste hörnstenarna i utvecklingen av det robusta lokalsamhället.

De senaste åren har utvecklingen av skolorna i södra skärgården delvis varit mycket positiv. Trots att en skola har satts i vänteläge, den på Vrångö, så har låg- och mellanstadiet kunnat fungera utmärkt för det mesta, med skolor på Donsö, Styrsö, Asperö och Brännö. Kommunen har också satsat på att slå ihop Kalvhagskolan med Styrsöskolan och skapat en 1-9-skola av god kapacitet centralt i skärgården. Eleverna från Brännö och Asperö har nu i ökande grad börjat välja att stanna i skärgården när de kommer till högstadiet och inte känt sig tvingade att välja att pendla in till fastlandet.

Samtidigt finns stora utmaningar. Nuvarande behov i södra skärgården för barn med krav på särskilt stöd i skolan är 20% jämfört med ca 5% i andra skolor. Till detta tillkommer att tjänsten specialpedagog inte kommer att finnas alls på högstadiet nästa år, vilket gör att det blir svårare för dessa barn att nå målen. Skolorna i skärgården har dessutom inte samma möjlighet som de på fastlandet att locka till sig elever från andra delar av staden. Det gör att skärgårdens skolor måste hela tiden anpassas till det elevunderlag som finns lokalt, samtidigt som kostnaderna är högre. Svårigheterna att locka till sig lärare och lärarassistenter, som tvingas pendla ut från fastlandet, är naturligtvis också stora då de lokala personalresurserna är begränsade.

Nu ställs hårda krav från kommunen på skärgårdens skolor att minska sina kostnader. Kommunen har, i sin nya organisation, nu föreslagit en nedbantning av personalstyrkan på Styrsöskolan. Sju tjänster vill kommunen ta bort av de 38 som finns nu, d v s mer än 18% av personalstyrkan, vilket kommer att försämra kvalitén och minska skärgårdens skolors attraktivitet. Sammantaget kommer skolan, med de resurser som ställs till förfogande, inte att kunna uppfylla kraven vare sig i skollagen eller i arbetsmiljölagen, och kommer inte heller att kunna tillgodose barnens rätt till adekvat skolgång.

Minskad kvalitet i skolan leder i sin tur till att färre barnfamiljer lockas till skärgården och att familjer i barnafödande ålder flyttar från öarna för att bo närmare skolor med mer möjligheter. Detta ger en ännu mer åldrande befolkning som stannar i skärgården.

Detta går tvärs emot stadens vilja att marknadsföra skärgården som utflyktsmål. För att ge besökare ett utbyte av besöket på öarna måste det finnas service, restauranger, kaféer, butiker och annat som lockar vid sidan av den rena naturupplevelsen. Ingen vill besöka en utdöende skärgård. Det går också tvärs emot kommunens strävan att utveckla hela staden till att skapa en balanserad utveckling som ger familjer i produktiv ålder att finna sin plats inom kommunens gränser.

Det är viktigt att understryka att det är dyrare att driva skola i glesbygd än i en storstad. Mindre enheter är alltid dyrare än stora enheter vilket inte tas hänsyn till i kommunens nya socioekonomiska resursfördelningsmodell. Denna modell, som inte analyserar den speciella situation som skärgårdens skolor befinner sig i, leder alltså till krav på att minska personalen med 18 % för att nå en budget i balans. Detta kommer att få en katastrofal påverkan på kvalitén i undervisningen, inte minst för elever med särskilda behov.

Det finns flera saker som gör att det är dyrare att driva skola i skärgården:

  • Klasserna är mindre eftersom det är barn bosatta i skärgården som söker dit. I staden kan elever söka till/placeras i angränsande områden på ett helt annat sätt.
  • Svårigheten att få behöriga lärare och specialpedagoger på grund av restid och besvärliga resor
  • Att få vikarier med kort varsel är ett problem. Och, specifikt för Styrsöskolan, det finns betydligt fler barn med särskilda behov jämfört med riksgenomsnittet.

Kommunens krav på skolorna i södra skärgården leder till är att skolans attraktionskraft försvagas betydligt. Vem väljer att gå i en skola som inte kan uppfylla de krav man ställer på en bra skola? Detta gör att en av samhällets hörnstenar eroderas. Skärgårdens attraktionskraft minskas, färre barnfamiljer väljer att flytta ut och väljer istället flytt till Göteborgs kranskommuner, skärgårdens nu besvärliga befolkningsutveckling blir allt värre, fler småhus för permanentboende i skärgården säljs som fritidshus, underlaget för kommunal och privat service minskar och skärgården kommer in i en nedåtgående utvecklingsspiral. Så viktig är skolpolitiken för samhällets allmänna utveckling och i södra skärgården kan det utläsas ganska enkelt.

Vi vädjar därför till Göteborgs politiska ledning att höja blicken och inse att skolor inte är isolat i samhället och som sådana låter sig budgeteras efter en beräkningsmodell som inte tar hänsyn till samhällets bredare och djupare utveckling. Tänk större och ge södra skärgården en chans att vara en fullvärdig medlem av kommunen, en del där de speciella värden som kan generas för stadens allmänna positiva utveckling, verkligen får en chans. Utan en väl fungerande skola kan inte skärgården utvecklas till en robust, livskraftig del av staden.

Staden behöver en livskraftig skärgård för en möjlighet till robustare och mer uthållig utveckling av hela Göteborg.

Styrsö 7 maj 2020

Gustaf Asplund, ordförande Södra Skärgården i Samverkan

SSIS stödjer med detta även den namninsamling som pågår för att stoppa nedskärningarna på Styrsöskolan.

Läs mer

Södra Skärgården – skjutfält eller utvecklingsområde för Göteborg?

SSIS, Södra Skärgården i Samverkan, SiS, Styrsö i Samverkan i samarbete med Skärgårdsuppropet har haft ett informationsmöte med Göteborg Stads stadsbyggnadskontor för att reda ut vad som egentligen gäller vad gäller skärgårdens möjligheter att utveckla byggande, boendet och verksamheter. Detta är en kort fattad rapport av vad vi lärt oss samt en första analys av läget.

Försvarsmakten (FVM nedan) har föreslagit en stor del av Göteborgs Södra Skärgård som skjutfältsområde. Detta för med sig störningar som kommer att hindra viss utveckling av skärgården. FVM har, i enlighet med lag, förklarat en stor del av skärgården som område av riksintresse för försvaret. Detta är något som FVM kan besluta om och som inte går att överklaga.

Normalt i ett område av riksintresse för förvaret så finns det lagliga regler för hur man får bygga och utvidga boendet. Framför allt finns en särskild regel som förbjuder s k attefallshus för boende inom sådant område. Kommunen kan, enligt Boverket, inte förbjuda uppförande av attefallshus om det inte klart framgår att det är i syfte att inhysa ytterligare boende. Om det inte finns andra begränsningar som kulturskydd mm.

FVM har tydliggjort till kommunen var gränsen går för deras striktare regler om ytterligare byggnader för bostadsändamål. Enligt uppgift vill varken kommun eller försvar vara för strikta i detta hänseende. På kartbilden syns gränsen för området av riksintresse för försvaret markerad med den röda linje som innefattar framför allt Vargö, Brännö, Styrsö och Donsö. Den gula linjen avgränsar det område som försvaret anser är av stor betydelse. Öster om denna linje har de inga hårda krav, enligt Stadsbyggnadskontoret, på bebyggelsens utvidgning. Den blåvioletta linjen visar försvarets gällande övningsområde.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta?

Först kan vi konstatera att Asperö, Köpstadsö och Vrångö inte är drabbade av några som helst inskränkningar på grund av försvarets intresse av vår skärgård. Sedan kan vi också konstatera att, om man kan lita på Stadsbyggnadskontorets tolkning av FVMs intentioner, att områden inom Brännö, Styrsö och Donsö, öster om den gula linjen inte har vittgående restriktioner vad gäller utbyggnad av bostäder. Väster om den gula linjen ligger hela Vargö och del av Brännö. Där ligger FVMs hårdare restriktioner kvar.

Vi kan också konstatera att området för FVMs riksintresse automatiskt för med sig restriktioner enligt lag, som Försvaret alltså inte säger sig ha behov av, som förbud mot nya bostäder i attefallshus. Dessutom kan vi ju konstatera att Göteborg kommuns överklagan vad gäller omfattningen av skjutfältet och dess kvantitativa omfattning, vilket inte redogörs för här, inte har lett till beslut ännu. Det kan alltså anses vara av största vikt att skärgårdens befolkning fortfarande opponerar sig mot omfattningen av förslaget innehåll i form av antal dagar av skjutningar mm.

Vad som också kanske skulle vara på plats är att ifrågasätta FVMs beslut om område av riksintresse och hemställa hos dem att få detta område att istället sammanfalla bättre med det område vilket de nu har förtydligat är av intresse från deras sida att undanta från normal utveckling av bostäder och levnadsutrymme för skärgårdens befolkning.

Sedan detta skrevs har kommunen informerat i linje med vad vi säger här dock, naturligtvis, med undantag av vårt förslag i det sista stycken här ovan.

Jan Kaaling, Bosse Carlsson, Gustaf Asplund